Lovely weekend
Efter lång väntan så kom äntligen mommo och moffa. Det var så mysigt att träffa dom igen, det tyckte både jag och matte å husse. Dom kelade jättemycket med mig för de tycker att jag är underbar. De tyckte att jag hade vuxit och blivit sedan vi sågs sist och fattas bara annat tänkte jag. Jag är ju en stor tjej nu.
På torsda´n fick jag visa mitt nya ställe för mormor och morfar. Dom trodde, precis som jag, att jag kommer att stormtrivas där. Det gör jag ju redan för det finns massa fåglar att jaga där. Superskoj! Tänk om jag hade vingar. Det skulle bli mer rättvist då på nåt vis. Sedan hade vi en skön dag där vi fick rå om varandra mycket. Myyys. På freda´n var jag med morfar då matte jobbade och mormor skulle till frissan (= tant Veronica, hon som lär matte massa dumheter på kurserna). Husse jobbade han oxå. Jag och morfar for till farfar och hälsade på. Jag fick leka med Ajja, alltid lika roligt. Därefter skulle jag och morfar följa med husse på jobb men vi fick främmande av snälla Leif och Birgitta så vi blev hemma istället. På kvällen for dom andra iväg och lämnade mig själv hemma. Jag hörde hur de pratade om att äta ribs och annat gott....hemma var jag med torrt ben i min ensamhet. Men eftersom jag har en otroligt skön bädd lade jag mig och sov gott och snart så var de hemma igen. Problemet är att jag är van att vara i centrum och alltid få vara med så jag blir lite sur och slokar med öronen när jag inte får följa. Jag försökte verkligen att blockera dörren så de inte skulle kunna gå ut utan att jag följde med när de öppnade men taktiken lyckades inte. Lörda´n var toppen. Vi for till Markaryd på utställningen som jag berättat om tidigare. Det var en helt ny värld. Det var massa vovvar där som såg ut ungefär som jag. Jag fick träffa Lene som jag föddes hos. Hon var jättesnäll, jag fick godis av henne. Och här kommer en passning till dig Lene; jag vill gärna ha kopior på korten som du knäppte =) Jag fick också träffa min morbror och min halvsyster, eller ja, jag tittade på dom lite och dom tittade på mig. Jag skällde lite på dom oxå. Så var min mamma där, henne var jag lite nyfiken på så jag var nästan fram till henne och nosade på henne. Därefter hände nåt märkligt. Ni vet där hemma kan jag gå ibland och helt plötsligt dyker det upp någon som är lika snygg som mig. Men om jag fortsätter att gå så försvinner den snyggingen lika fort igen. Husse och matte brukar säga att det är mig själv jag ser i nåt som kallas för spegel. Men denna dag, i Markaryd, dök det upp en vovve som banne mig var lika grann som mig. Jag tänkte, att nu är det en sån konstig spegel igen. Det var det inte. Det var min syrra Coola Vilda. Vi fick leka och vi hittade varandra direkt. Åå som jag önskar att vi bodde närmre varandra så vi fick träffas ofta. Jag skämtar inte när jag säger att vi var V Ä L D I G T lika! Jag är aningen ljusare än Vilda men jag antar att det är för att jag bor på sydligare breddgrader så jag har börjat släppa min vinterpäls fortare ;P Hon kunde hoppa lika bra som mig. Matte tyckte att det var jättekul att få träffa Lene och få tips om hur jag egentligen funkar =P Det var verkligen en bra dag! Vilda hade varit med i utställningen och fått fina omdömmen, hon hade blivit kallad en "lovely dog". Jag blir så stolt över henne. Och det borde innebära att jag oxå är en lovely dog....fast det visste jag ju redan.
Idag är vi lite lessna på ögat. Mormor och morfar har farit hem, jag hade gärna följt med. Morfar sa att det inte var nån snö kvar där uppe och inte lika mjukt gräs som här ännu. Vi ses snart igen men det känns länge nu. Jag får väl göra som jag brukar, att busa av tiden. Jag ska ta ut och valla matte nu så hon blir på lite gladare humör. Vi längtar efter er redan.
Vi hörs allihopa!
Voff voff
En särskild hälsning vill jag skänka till Vilda, längtar till nästa gång. Å till Lene och Christer, skoj att träffa er!
På torsda´n fick jag visa mitt nya ställe för mormor och morfar. Dom trodde, precis som jag, att jag kommer att stormtrivas där. Det gör jag ju redan för det finns massa fåglar att jaga där. Superskoj! Tänk om jag hade vingar. Det skulle bli mer rättvist då på nåt vis. Sedan hade vi en skön dag där vi fick rå om varandra mycket. Myyys. På freda´n var jag med morfar då matte jobbade och mormor skulle till frissan (= tant Veronica, hon som lär matte massa dumheter på kurserna). Husse jobbade han oxå. Jag och morfar for till farfar och hälsade på. Jag fick leka med Ajja, alltid lika roligt. Därefter skulle jag och morfar följa med husse på jobb men vi fick främmande av snälla Leif och Birgitta så vi blev hemma istället. På kvällen for dom andra iväg och lämnade mig själv hemma. Jag hörde hur de pratade om att äta ribs och annat gott....hemma var jag med torrt ben i min ensamhet. Men eftersom jag har en otroligt skön bädd lade jag mig och sov gott och snart så var de hemma igen. Problemet är att jag är van att vara i centrum och alltid få vara med så jag blir lite sur och slokar med öronen när jag inte får följa. Jag försökte verkligen att blockera dörren så de inte skulle kunna gå ut utan att jag följde med när de öppnade men taktiken lyckades inte. Lörda´n var toppen. Vi for till Markaryd på utställningen som jag berättat om tidigare. Det var en helt ny värld. Det var massa vovvar där som såg ut ungefär som jag. Jag fick träffa Lene som jag föddes hos. Hon var jättesnäll, jag fick godis av henne. Och här kommer en passning till dig Lene; jag vill gärna ha kopior på korten som du knäppte =) Jag fick också träffa min morbror och min halvsyster, eller ja, jag tittade på dom lite och dom tittade på mig. Jag skällde lite på dom oxå. Så var min mamma där, henne var jag lite nyfiken på så jag var nästan fram till henne och nosade på henne. Därefter hände nåt märkligt. Ni vet där hemma kan jag gå ibland och helt plötsligt dyker det upp någon som är lika snygg som mig. Men om jag fortsätter att gå så försvinner den snyggingen lika fort igen. Husse och matte brukar säga att det är mig själv jag ser i nåt som kallas för spegel. Men denna dag, i Markaryd, dök det upp en vovve som banne mig var lika grann som mig. Jag tänkte, att nu är det en sån konstig spegel igen. Det var det inte. Det var min syrra Coola Vilda. Vi fick leka och vi hittade varandra direkt. Åå som jag önskar att vi bodde närmre varandra så vi fick träffas ofta. Jag skämtar inte när jag säger att vi var V Ä L D I G T lika! Jag är aningen ljusare än Vilda men jag antar att det är för att jag bor på sydligare breddgrader så jag har börjat släppa min vinterpäls fortare ;P Hon kunde hoppa lika bra som mig. Matte tyckte att det var jättekul att få träffa Lene och få tips om hur jag egentligen funkar =P Det var verkligen en bra dag! Vilda hade varit med i utställningen och fått fina omdömmen, hon hade blivit kallad en "lovely dog". Jag blir så stolt över henne. Och det borde innebära att jag oxå är en lovely dog....fast det visste jag ju redan.
Idag är vi lite lessna på ögat. Mormor och morfar har farit hem, jag hade gärna följt med. Morfar sa att det inte var nån snö kvar där uppe och inte lika mjukt gräs som här ännu. Vi ses snart igen men det känns länge nu. Jag får väl göra som jag brukar, att busa av tiden. Jag ska ta ut och valla matte nu så hon blir på lite gladare humör. Vi längtar efter er redan.
Vi hörs allihopa!
Voff voff
En särskild hälsning vill jag skänka till Vilda, längtar till nästa gång. Å till Lene och Christer, skoj att träffa er!
Bilder från Borga 2010
Jag på moffas skoter
Kasta nångång då husse
Jag fångar....
Jag hoppar ur bild....
Bus med moffa
Husse och jag kör mattes skoter
Vänta på mig husse, jag vill åka mer...
Pose
Jobbigt uppför....
....lättare nerför
Fjälluften suger
Denna pulka både åkte och sov jag gott i
Bländade vackert även om inte jag är med
Härliga vyer
Trött blir man efter en hel dag på fjället.
Jag busar med min kompis Dixzi vid klubbenLiten goes stor
Jag måste börja med att be om ursäkt. Jag har blivit dålig både på att uppdatera bloggen och bilderna i den. Jag har kanske inte många läsare men de läsare jag har är trogna och förtjänar bättre. Jag lovar att f ö r s ö k a bättra mig. Sitter just nu och väntar på att mormor och morfar ska rulla in. Jag hoppas att de kört de 90 milen lugnt. Det hade visst tagit dem 2 timmar genom Stockholm....det fick mig att tänka på att jag nog blivit galen i de köerna om jag blitt kvar i Stockholm. För jag é ju faktiskt Stockholmare i grund och botten =P Nä det är allt gött här på de halländska slätterna ändå, samtidigt som jag har förmånen att gå springa i det härliga, kuperade, norrländska landskapet oxå. Jag är en lyckligt lottad vovve.
Jag har gått sista tillfället på allmänlydnad. Näst sista gången retade jag matte. Hon sade till mig vad jag skulle göra...och jag gjorde tvärtom. Hon sade till mig igen....och jag gjorde nåt annat. Framför allt tyckte jag det var lite läskigt när hon skulle gå ifrån mig så jag följde helt enkelt efter så fort hon vände sig om och tog ett steg bort. Det roade faktiskt de andra deltagarna för de tyckte nog att jag såg lite gullig ut (inte konstigt). Så jag fortsatte med det. Matte var ganska frustrerad. Men några dagar efter det så var det nåt som hände. Jag blev tik på riktigt. Jag är ingen valpfjant längre. Jag har börjat löpa. I söndags tillika sista kurstillfället så var jag mycket mer på allerten igen. Fast jag retade grabbarna lite. Tant Veronica sa att jag inte var en sån tjej som killarna jagar. Jag antar att hon har en poäng. Det är ju allmänt känt att killar har svårt att hantera och är lite rädda för snygga tjejer med bestämda viljor. Och jag är en av dem. Lite snyggare kanske....och aningen mer bestämd och kaxig. Jag hoppas det finns nån grabb där ute som "can handle me". Jag blev i alla fall godkänd på kursen om nån undrade....
Sen måste jag dela med mig något tråkigt. Min kompis, nåja, en annan vovve som jag var lite sotis på för matte tyckte så mycket om henne, hon har sprungit till himlen. Hon var precis som mig en riktig snygging och med hår på nosen. Vi hade lite svårt för varandra och morrade faktiskt ganska mycket åt varandra. Men nån stans i allt det där morret fanns det en hel del beundran. Vi var som sagt snygga och kaxiga. Och hon hette Kaxa, passande va?!?!. Hon var en stilig schäfer som matte älskade. Det var faktiskt lite hennes förtjänst att jag är här idag. Matte var hjälpförare åt henne och hennes matte i rapport. De gick även kurs tillsammans. Men matte kände att det inte räckte, hon ville ha en egen vovve. Eftersom husse (och farfar) har haft några kelpisar så blev det en kelpie de började leta efter. Men Kaxa har ändå haft en speciell plats i mattes hjärta och hon kommer alltid att ha det. Jag har lite ångest faktiskt, för Kaxa var här igår för att matte ville säga hejdå och knäppa kort på henne. Då skällde jag på henne. Det sista jag gjorde var att skälla på henne. Men jag tror Kaxa förstår. Och jag har skickat många tankar uppåt till henne ikväll och jag känner att hon faktiskt tycker att jag är en okej vovve. En jobbig, men okej.... <3
På lördag kommer min syrra att vara i Markaryd på utställning, morsan oxå. Vi kanske ska dit. Matte vill. Vi får se om vi hinner. Jag undrar bara varför inte jag är anmäld till nån utställning? Om jag får säga det själv så är jag ju hysteriskt ståtlig. Hur som helst, vi ska försöka få till en tur till Markaryd. *håller tassarna i kors*
Nu måste jag nästa skälla på morfar att han måste trycka plattan i mattan. Vill ju berätta för dem att jag gått från liten till stor.
Voff i natten
Jag har gått sista tillfället på allmänlydnad. Näst sista gången retade jag matte. Hon sade till mig vad jag skulle göra...och jag gjorde tvärtom. Hon sade till mig igen....och jag gjorde nåt annat. Framför allt tyckte jag det var lite läskigt när hon skulle gå ifrån mig så jag följde helt enkelt efter så fort hon vände sig om och tog ett steg bort. Det roade faktiskt de andra deltagarna för de tyckte nog att jag såg lite gullig ut (inte konstigt). Så jag fortsatte med det. Matte var ganska frustrerad. Men några dagar efter det så var det nåt som hände. Jag blev tik på riktigt. Jag är ingen valpfjant längre. Jag har börjat löpa. I söndags tillika sista kurstillfället så var jag mycket mer på allerten igen. Fast jag retade grabbarna lite. Tant Veronica sa att jag inte var en sån tjej som killarna jagar. Jag antar att hon har en poäng. Det är ju allmänt känt att killar har svårt att hantera och är lite rädda för snygga tjejer med bestämda viljor. Och jag är en av dem. Lite snyggare kanske....och aningen mer bestämd och kaxig. Jag hoppas det finns nån grabb där ute som "can handle me". Jag blev i alla fall godkänd på kursen om nån undrade....
Sen måste jag dela med mig något tråkigt. Min kompis, nåja, en annan vovve som jag var lite sotis på för matte tyckte så mycket om henne, hon har sprungit till himlen. Hon var precis som mig en riktig snygging och med hår på nosen. Vi hade lite svårt för varandra och morrade faktiskt ganska mycket åt varandra. Men nån stans i allt det där morret fanns det en hel del beundran. Vi var som sagt snygga och kaxiga. Och hon hette Kaxa, passande va?!?!. Hon var en stilig schäfer som matte älskade. Det var faktiskt lite hennes förtjänst att jag är här idag. Matte var hjälpförare åt henne och hennes matte i rapport. De gick även kurs tillsammans. Men matte kände att det inte räckte, hon ville ha en egen vovve. Eftersom husse (och farfar) har haft några kelpisar så blev det en kelpie de började leta efter. Men Kaxa har ändå haft en speciell plats i mattes hjärta och hon kommer alltid att ha det. Jag har lite ångest faktiskt, för Kaxa var här igår för att matte ville säga hejdå och knäppa kort på henne. Då skällde jag på henne. Det sista jag gjorde var att skälla på henne. Men jag tror Kaxa förstår. Och jag har skickat många tankar uppåt till henne ikväll och jag känner att hon faktiskt tycker att jag är en okej vovve. En jobbig, men okej.... <3
På lördag kommer min syrra att vara i Markaryd på utställning, morsan oxå. Vi kanske ska dit. Matte vill. Vi får se om vi hinner. Jag undrar bara varför inte jag är anmäld till nån utställning? Om jag får säga det själv så är jag ju hysteriskt ståtlig. Hur som helst, vi ska försöka få till en tur till Markaryd. *håller tassarna i kors*
Nu måste jag nästa skälla på morfar att han måste trycka plattan i mattan. Vill ju berätta för dem att jag gått från liten till stor.
Voff i natten
