lexithekelpie

Efter lång väntan så kom äntligen mommo och moffa. Det var så mysigt att träffa dom igen, det tyckte både jag och matte å husse. Dom kelade jättemycket med mig för de tycker att jag är underbar. De tyckte att jag hade vuxit och blivit sedan vi sågs sist och fattas bara annat tänkte jag. Jag är ju en stor tjej nu.

På torsda´n fick jag visa mitt nya ställe för mormor och morfar. Dom trodde, precis som jag, att jag kommer att stormtrivas där. Det gör jag ju redan för det finns massa fåglar att jaga där. Superskoj! Tänk om jag hade vingar. Det skulle bli mer rättvist då på nåt vis. Sedan hade vi en skön dag där vi fick rå om varandra mycket. Myyys. På freda´n var jag med morfar då matte jobbade och mormor skulle till frissan (= tant Veronica, hon som lär matte massa dumheter på kurserna). Husse jobbade han oxå. Jag och morfar for till farfar och hälsade på. Jag fick leka med Ajja, alltid lika roligt. Därefter skulle jag och morfar följa med husse på jobb men vi fick främmande av snälla Leif och Birgitta så vi blev hemma istället. På kvällen for dom andra iväg och lämnade mig själv hemma. Jag hörde hur de pratade om att äta ribs och annat gott....hemma var jag med torrt ben i min ensamhet. Men eftersom jag har en otroligt skön bädd lade jag mig och sov gott och snart så var de hemma igen. Problemet är att jag är van att vara i centrum och alltid få vara med så jag blir lite sur och slokar med öronen när jag inte får följa. Jag försökte verkligen att blockera dörren så de inte skulle kunna gå ut utan att jag följde med när de öppnade men taktiken lyckades inte. Lörda´n var toppen. Vi for till Markaryd på utställningen som jag berättat om tidigare. Det var en helt ny värld. Det var massa vovvar där som såg ut ungefär som jag. Jag fick träffa Lene som jag föddes hos. Hon var jättesnäll, jag fick godis av henne. Och här kommer en passning till dig Lene; jag vill gärna ha kopior på korten som du knäppte =) Jag fick också träffa min morbror och min halvsyster, eller ja, jag tittade på dom lite och dom tittade på mig. Jag skällde lite på dom oxå. Så var min mamma där, henne var jag lite nyfiken på så jag var nästan fram till henne och nosade på henne. Därefter hände nåt märkligt. Ni vet där hemma kan jag gå ibland och helt plötsligt dyker det upp någon som är lika snygg som mig. Men om jag fortsätter att gå så försvinner den snyggingen lika fort igen. Husse och matte brukar säga att det är mig själv jag ser i nåt som kallas för spegel. Men denna dag, i Markaryd, dök det upp en vovve som banne mig var lika grann som mig. Jag tänkte, att nu är det en sån konstig spegel igen. Det var det inte. Det var min syrra Coola Vilda. Vi fick leka och vi hittade varandra direkt. Åå som jag önskar att vi bodde närmre varandra så vi fick träffas ofta. Jag skämtar inte när jag säger att vi var V Ä L D I G T lika! Jag är aningen ljusare än Vilda men jag antar att det är för att jag bor på sydligare breddgrader så jag har börjat släppa min vinterpäls fortare ;P Hon kunde hoppa lika bra som mig. Matte tyckte att det var jättekul att få träffa Lene och få tips om hur jag egentligen funkar =P Det var verkligen en bra dag! Vilda hade varit med i utställningen och fått fina omdömmen, hon hade blivit kallad en "lovely dog". Jag blir så stolt över henne. Och det borde innebära att jag oxå är en lovely dog....fast det visste jag ju redan.

Idag är vi lite lessna på ögat. Mormor och morfar har farit hem, jag hade gärna följt med. Morfar sa att det inte var nån snö kvar där uppe och inte lika mjukt gräs som här ännu. Vi ses snart igen men det känns länge nu. Jag får väl göra som jag brukar, att busa av tiden. Jag ska ta ut och valla matte nu så hon blir på lite gladare humör. Vi längtar efter er redan. 

Vi hörs allihopa!
Voff voff

En särskild hälsning vill jag skänka till Vilda, längtar till nästa gång. Å till Lene och Christer, skoj att träffa er!