Sommarlovet är över....

Det har varit hårda påtryckningar om en uppdatering av bloggen. Jag ber om ursäkt. Jag har haft sommarlov som bloggare då husse haft så mycket jobb som jag varit tvungen att vara med och hjälpa honom med. Men nu har jag satt ner tassen och talat om för honom att jag inte kan svika mina fans bara för att han inte fixar sitt jobb själv. Så här sitter jag igen vid datorn och det känns lite ovant för tassarna med "kontorstjänst" istället för att gräva.

Ja jisses, sommaren har kommit, gått och försvunnit, för att komma tillbaka något igen....och nu vet jag inte. Matte har i alla fall tagit fram krattan för att försöka få bukt på löven som faktiskt börjat falla från träden. Sedan sist så har mormor och morfar varit här och hälsat på igen. Innan dess var matte hemma en vecka och jag fick inte följa med =( Hon fick vara i stugan med mormor och morfar, hon fick träffa Gizmo, hon fick åka båt med mera. Och jag fick inte. Fast å andra sidan hade jag ju min plikt på hemmaplan. Jobben tar ju liksom inte semester bara för att matte gör det. Groparna måste fortfarande grävas. Men nog var det gott när hon kom hem igen.....i sällskap av mormor och morfar. Min glädje visste inga gränser. Vi hade som vanligt en jättemysig vecka. Jag är förvisso ingen rökare men jag gör mer än gärna morfar sällskap när han ska ut och röka. Vi passade på att spela fotboll och leka med barnen på förskolan här bredvid oxå. Morfar tycker att jag är så duktig med barnen, jag kryper fram till dem så de får kela med mig. Oboy vad jag tycker det är mysigt.

Jag har vuxit i sommar. Fast jag är fortfarande liten i sättet. Jag kan vara så där valpigt glad fortfarande. Och jag ser forttfarande ut som en ostkrok när jag blir glad och ska springa fram till någon. Jag har dock blivit bättre på att inte hoppa så mycket även om jag gärna försöker. Jag och matte har varit lite lata med spårträningen, det har bara blivit av några gånger med blandade resultat. Vi ska ta tag i det nu igen har vi lovat varandra.

Annars då.... Jo jag har rymt en gång =) Det var jätteskoj. Jag var ute med matte och klippte gräset. Hon klippte på och jag höll mig i närheten mest hela tiden och kom på direkten när matte stannade till för att ropa eller vissla på mig. När hon bara skulle köra in klipparn i garaget, då passade jag på. I ett litet rapp var jag borta. Matte trodde att jag stuckit ut på åkern bakom oss och gick runt där. Men där var jag inte. Då kom grannpojken och skvallrade att jag sprungit över vägen. Jag som trodde att han och jag var kompisar.... Hur som helst, jag sprang över vägen till ett café som ligger tvärs över vägen. Där gjorde jag mig ett försök på att smita in i köket med blev tillsagd att jag inte fick vara där. Då gick jag ut och hittade en massa snälla människor som klappade mig. Men säg den lycka som varar, matte kom och det var slut på keleriet. Ja ja, det var ett litet äventyr i alla fall, jag har aldrig tidigare varit så långt borta på egen hand.

Jag vet inte vad jag ska berätta mer, tror värmen som varit i sommar tagit kol på mitt minne. Jag blickar i stället framåt och ska bättra mig att berätta vad som händer då.

Ta hand om er så länge där ute.

Massa pussar // Lexi

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0