lexithekelpie

Igår skulle jag vara ensam nån timme på förmiddan, därefter skulle farmor hämta mig. Väl hos henne fick jag mat och vi skulle ut på prommis på stranden. Men usch, då fick jag kräkningar....flera stycken. När prommisen var över så var jag inte riktigt mig själv tyckte farmor så när matte ringde och kollade läget så rapporterade hon detta. Matte ringde veterinären direkt och de ville att vi skulle komma in direkt. Full fart till Våxtorps djurklinik. När jag träffade matte så vart jag så glad så jag hoppade runt så just då var jag mig själv. Hos farbror veterinären visade jag oxå upp mig från min pigga sida när vi kom dit så han trodde att det inte var nån fara med mig. Men eftersom dom är proffs och så himla omtänksamma och noggranna tog dom en röntken för säkerhets skull. "Oj, vad är det där?" hörde matte honom säga och pekade på nåt stort på bilden. Då vart matte jätteledsen för hon blev så orolig för mig. Vid det läget hade jag kommit in i en låg-period igen. Per (farbror veterinären) beslutade att jag skulle sova kvar med dropp så dom kunde hålla koll på saken i magen som dom inte kunde lista ut vad det kunde vara för nåt. Dom rakade bort lite hår från mitt ben och satte en kanyl. Matte gillade det INTE. Inte jag heller men matte tyckte nog nästan att det var värst ändå för jag var jätteduktig. En som husse och matte känner jobbar på kliniken och hon kom och hälsade på. Hon lovade matte att se till mig och det var jätteskönt för matte. Matte gav mig en lång, sorgsen blick när hon blev tvungen att säga hejdå till mig. (Och jag henne....) Per var så snäll och ringde matte och husse och rapporterade att saken i min kropp rörde på sig bra och att de trodde att den skulle komma ut den normala vägen, och inte behöva opereras. Dom blev så lättade. Jag hade det bra, många kelade med mig och husses bekanta rastade mig och gosade med mig. Idag så kom saken ut....och det var ju "bara" en sten. Tänk så bra det hade varit om människor förstod hundspråket (voff skall voff), för då hade jag ju kunnat berätta att det var en sten. Men det är klart...dom ville väl kolla att den kom ut ändå. Jag var iaf duktig och skötte mig fint på kliniken, och jag hade det bra, men jag blev så himla glad när husse kom och hämtade mig. Hemma är ju ändå hemma och det är det allra bästa! Man kan säga att en sten lämnade husse och matte....och definitivt mig =)

Btw....jag var finast och sötast och goast på valpkursen sa matte =) Jag tänker inte säga emot.

Voffivoffsivoff