Ännu en kursdag gjord...

....och jag är en slagen hjältinna. Låt mig börja berätta om dagen från morgon fram till nu.

Jag vaknade av att matte kom smygandes upp. Efter några sträckningar gick vi ut en sväng på tomten och jag kissade av mig. Sen sa matte till min stora glädje att jag fick följa med upp till husse. Ni kan tro att jag är supersnabb i trappen nu, i alla fall uppför. Med ett skutt var jag uppe i sängen hoss husse. Det är så mysigt, jag kan faktiskt inte fatta att jag inte får vara där jämt. Så mycket mjukt och så mycket fluff fluff och så mycket husse och matte. Inget kan finnas som är bättre. Jag gosade, tvättade och "mös" med husse å matte. Var så när på att somna när husse gick upp för att fara iväg och jaga. Jag satte mig upp och där var det en annan hund!!!! Skall sa jag då. Är det verkligen så att det finns andra hundar i husse och mattes liv? Och som till råga på allt får va uppe i sovrummet oxå =( Efter lite morr så var helt plötsligt matte bakom den hunden. Men hon satt ju bakom mig. Skumt. Finns det två likadana mattar oxå??? Det hela var så konstigt att jag beslutade mig för att lägga ner, jag fortsatte gosa lite till med min matte istället innan vi skulle upp. Ner för trappen för att komma till köket å få mat. Mat tycker jag om. Att gå nerför trappen går inte lika fort som uppför och jag väljer att ta innerkurvan i trappen där det är smalare. Varför göra det enkelt? Maten slank som vanligt ner i ett nafs. Sedan fick jag jobba lite med aktivitetskuben, den är skoj så länge det går bra men mitt tålamod tryter verkligen när matte envisas med att lägga i så stora godisar att de inte kommer ut. Nån måtta får det faktiskt va. Så då lade jag ner den oxå.

Efter maten gick jag å matte ut på prommis. Jag var faktiskt duktig och stannade och kollade läget med matte med jämna mellanrum. Vi stannade till och matte kastade en leksak en stund till mig för att jag skulle få leta lite och använda skallen. Det brukar jag vara mycket mer på hugget för och duktig på än i dag, men vadå, vi alla kan väl ha dåliga dagar?!?! Fortfarande är jag inte så lydig på att gå i koppel utan tror nog att jag lite av en draghund. Matte grejar, och mutar och har sig men ärligt....är jag inte sugen på godis så är jag inte. När vi kom tillbaka till tomten så skulle matte hämta lite grejer innan vi skulle iväg på kursen. Då fick jag span på tre små roliga varelser. Grannens barnbarn. Snabbare än ett skott var jag där och matte efter. Jag kunde riktigt känna att hon inte var nöjd men som vanligt när jag bestämt mig så sket jag fullständigt i det. Jag sprang runt, runt, runt, runt. Barnen var inte så skojiga ändå, dom bara stod stilla, ingen lek där inte. Men roligt var det att se matte så upprörd, det är inte så ofta det är så "illa". Tillslut fick jag ge med mig och gick in till matte. Jag kunde riktigt känna hur hårt hennes hjärta slog även om hon inte sa nåt.

Nåväl, in i bilen och till kursen. Jag fortsatte att trotsa i bilen och matte stannade tom två gånger för att tillrättavisa mig. "Who cares?" ;) På kursen skulle vi gå i koppel och slalom mellan de andra hundarna och deras mattar och hussar. Det gick visst ganska bra tyckte instruktören. Jag lyssnade jag helt ok och jag fick godis så....Även om jag inte gick så fint så var jag inte så intresserad av dom andra hundarna så mycket. Nästa gång skulle vi gå utan koppel. Matte var faktiskt nervös inför det, men det var det fler som var. Inte jag. För matte var ju ganska rolig, hon sprang åsså fick jag massa beröm och gott godis. Då är det lätt =) Och som gången med koppel så lyssnade jag bra och brydde mig inte om de andra hundarna så mycket. Utom om en! Den lilla leksaken. Den är så söt att jag sååå gärna skulle vilja leka med den, slå till den lite busigt med tassen, lukta på den, ja kanske tom smaka lite på den =P Men det fick jag inte =( Ganska snabbt insåg jag detta och gick tillbaka till matte. Jag (och matte) fick beröm av instruktören för dom hade nog trott att jag skulle göra lite som jag själv ville. Men icke, ibland (oftast faktiskt) vill jag faktiskt göra som matte och husse säger. En annan vovve, han som brukar kunna trigga upp mig, tog däremot några egna lovar. Det såg skoj ut, kanske jag borde ha gjort detsamma? Sist fick vi träna liggövningar i ösregn och det gick ju galant.

Nu är vi hemma på torra land igen och det, mina vänner, är så skönt för att gå på kurs är minsann ingen lek.

Voff från en liten trotsig tjej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0